Den här bloggen heter livet goda i ord och bild, här ska det minsann inte gnällas. Men en ständig fråga som cirkulerar i mitt huvud är hur ekvationen skall gå ihop med vardagssysslor, 45 timmars arbetsvecka, 3 aktiva barn, läxor, skjutsar, hus, bil och make. Jag vill spela, pyssla, sy, byta gardiner, skriva, lära mig sticka, planera, blogga och fixa julkort!
Idag har vi grejat efter att vi varit ute i skogen med Mulle-gänget. Jag har lagat mat, vårdat blommorna, dammat, dammsugit och torkat golv på nedervåningen och maken har tvättat och dammsugit övervåningen. Under tiden har jag tänkt på ett mail som jag fick av min mamma för länge sedan.
Jag är tacksam för:
...tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
...för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
...för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
... för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
... för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.
... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.
...för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
I fars dag-present fick maken, som han önskade, en stekpanna, amaryllis och en chokladbit. Den här ser ut att slå ut till advent. Jag har världens raraste make!
Igår slog jag in lillans paket till kalendern. Jag blev så glad när jag hittade mina favoritpapper på Panduro. Pallen som korgen står på är ännu omålad, jag har visioner.
Glaskulorna ligger nu i en pressglasskål på fot och väntar på att få hängas upp. I bakgrunden ser ni J:s kalender. Jag har slagit in 72 paket. 72/24=3 alltså har jag tre underbara barn.
Nu sitter jag här med min belöning, en nybryggd kopp kaffe med svärmors underbart goda saffranskaka och några pepparkakor. Jag har smak och supergoa´ svärföräldrar.
De andra är ute och åker skridskor, här sitter jag och njuter till det behagliga ljudet av vår nya tvättmaskin som vi köpte igår. Jag har råd att handla det jag behöver.
Nu skall vi snart åka och hälsa på mina älskade föräldrar som har hjälpt mig att komma hit, där jag är idag. Jag är så tacksam för att jag har er.
Jag har det rättså bra ändå även om jag skulle vilja att det är tåget man far fram på i 200 knyck kunde gå lite långsammare ibland och att man kunde få må lite bättre. Ny vecka nya möjligheter, nu far vi!
Må allra godast!
Kram A
