VÅGA, VÅGA.....

I helgen tillbringade vi mesta tiden i Romme Alpin. Det är härligt att få uppleva vinter och åka skidor fastän vi inte har natursnö här. På lördagen åkte jag och lillan tillsammans med lillkusinen och min svägerska i backen. Här kommer våran lilla Anja Persson i full fart. Nu väntar de stora backarna! Det gäller att våga.


Här är det en tjej som är stolt för att ha lyckats få tag i liften själv för första gången.


På kvällen var i på fondueafton i toppstugan. Jätteroligt och gott! Det rekommenderas verkligen till den som vill ha en spännande upplevelse (bandvagnsfärd) blandat med god mat i mysig miljö.

På söndagen satt jag med denna utsikt i vårvintersolen och läste medan de andra åkte i backen.

Igår var jag och köpte några halsband från företaget VÅGA. Bra att ha hemma och ge bort.

Det är två tjejer i Hedemora som startat företaget och säljer halsbanden till affärer runt om i landet.

Friskt vågat hälften vunnet.

Må så gott!

Kram A

I gömmorna på vinden

Igår var jag in i ljuvliga butiken Lavendel och Romantik på väg till biblioteket. Man blir så inspirerad att gå hem och titta efter i gömmorna vad man själv har. Jag har turen att både mina svärföräldrar, föräldrar, och förfäder inte har kastat det som varit omodernt. Därför finns det en del gamla saker. Vår kökslampa och sovrumslampa har jag hittat bland sågspån på farmor och farfars vind.


Hoppas ni inte ser att det sitter en plastsladd på skomakarlampan. Det skall bli en textilsladd.....


Pärlfransen är utbytt på sovrumslampan, men jag har den gamla kvar.


Den här mysiga korgen med innehåll fick jag överta när mina svärföräldrar flyttade till en lägenhet.


Den innehåller gamla fina spetsar av alla olika slag och


den här lilla flickblusen låg också i korgen! Galgen har jag köpt på Country house i Västerås. Jag blev så till mig när jag hittade den idag så jag kom mig inte ens för att stryka den innan kameran åkte fram.


Jag hittade även detta spegelbord på vinden som hör till min hallspegel. Det här åkte upp på vinden när lillan körde in i det med lära-gå-stolen. Nu är hon fyra år så nu kan jag nog ha det igen.

Jag blir ju jätteglad om just du lämnar en kommentar. Ha en skön fredagskväll!
Kram A

Två fadäser och lite pärlhyacinter

Gömma nyckel, det var en rolig lek när man var liten. Men nu är den inte lika kul, i alla fall inte om man leker den med sig själv....

När vi skulle fara till Idre på påsklovet 2007 fick jag för mig att jag skulle gömma nyckeln till mitt bokskåp. Sedan glömde jag bort var jag hade lagt den. Väldigt många timmar gick åt att leta efter nyckeln eftersom det var en del material i skåpet som jag behövde i skolan. Till Lucia var det kris och jag letade genom hela huset återigen. När jag skulle ta fram mina julservetter kan ni gissa vad som låg i dem om inte nyckeln. Helt obegripligt, 8 månader var den väck, men ännu en gång höll ordspråket allt som inte är stulet kommer till rätta och glad är jag för det. Det var en fadäs.


Den andra kommer här. Det här stora musiklexikonet från 1880, som står i mitt musikskåp, ropade jag in på en auktion. Det var några stycken som var intresserade men det var jag som vann kampen om det efter ett tag. Det var bara det att det är på tyska och jag kan inte ett endaste ord på det språket. Den har i alla fall en väldigt fin rygg och vacker text på gulnade blad.

Nu har jag satt upp blårutiga cafégardiner med vita linnerullgardiner i köket och köpt pärlhyacinter.
Det känns vårlikt! Men först vill jag ha snö, tjejvasan närmar sig...... brrr.

Härliga hälsningar A

Dubbel glädje

Många av er har väl liksom jag nyss kommit hem från en arbetsvecka. Jag kände mig urblåst och trött och hade satt mig ner på en stol och börjat fundera på varifrån jag skulle få kraften till att orka fixa till lite tacos innan Lets dance. Då knallade sonen ut efter posten och jag fick 5 brev! 20% på reapriset på HM, bonus från Stadium, noter till en konsert som jag lovat medverka på, Drömhem och trädgård och så ett handskrivet kuvert. I det låg det ett vackert kort, med orden Glöm inte vilken skatt en vanlig dag är (och visst är det så även en fredag eftermiddag). Det var från underbara smultronstället, det var dessutom ett fint paket. Kan ni tänka, jag fick denna vackra ljuspåse. M har broderat ordet glädje på den. På baksidan av kortet stod; detta ord förknippar jag dig med...

Tack snälla M. Du har verkligen förgyllt min tillvaro. Nu känns det lätt som en plätt att fixa till lite käk.

Den lyser så fint på min skänk i köket.

Mitt kära gamla bokskåp som nu är musikskåp är från min föräldragård. Det är av ek. Här inne förvarar jag min skatt; alla mina noter. En episod om detta skall jag berätta för er nästa gång.

En bättre och mer glädjande fredagseftermiddag kunde jag inte ha tänkt mig.

Bamsekram till er alla från A

Pysslet blev till.........

möbelkaos. Pärlorna som jag hade tänkt göra halsband av i helgen ligger ännu i sin förpackningar. Det blev ett helt annat slags pyssel.

Först blev det slipning och inoljning av matsalsbordet, sedan rengöring och inpregnering av soffans alla delar.


Så det var bara att gilla läget när familjen hade det angeläget i slalombacken. Det går inte att hitta på sådant när man har barnen omkring sig. Det blir kaos.

Hur som helst för ett år sedan köpte vi en ny soffa utifrån kriterierna:

Alla i familjen skall få plats och mysa i den utan ett ständigt kiv om platser.
Att man skall kunna bjuda hem släkt och vänner och få plats utan att bära in baden-badenstolarna och trädgårdsmöbeln i vardagsrummet.
Den måste vara slitstark eftersom den kommer att belastas en hel del.
En fotpall och nackstöd till mamma (eftersom jag lätt somnar i soff- och TVmiljöer).
Några skall få plats att ligga ner.


Vi skrev ned detta och gick till möbelhandlaren. Resultatet blev en modulsoffa i skinn. Vi plockade ihop delarna utifrån rummets storlek och gjorde den så stor som det var möjligt.


Här (och på fotpallen som ni ser på nästa bild) klämde 13 personer ner sig på juldagen.

Eftersom vi har småbarn, mellanbarn och tonåring med kompisar så gäller det att skydda sittytorna från såväl nitar som pennor och smörgåsar..... ni vet.


Jag fick tips att fodra fuskpäls som ett slädtäcke. Det är ju bara det att...


det inte syns! Man får hoppas att det i alla fall ger bra skydd, hihi. Det är åtminstonde skönt att sitta på.


Som ni såg i kriterierna så skulle det inte vara kiv om platser, nä, nä. Det här är alla fall favoritplatsen för 80% av familjen, så helt kivfritt är det inte.


Det här är nya saker och jag som egentligen tycker mest om gammeldags saker. Ibland får det estetiska stryka på foten för det funktionella och praktiska. Eller är det kanske jag, en blandning av gammalt och nytt.


På bordet står i alla fall ett gammalt vågigt fat som jag har fått av mamma. På det har jag ljus, hjärtan på tråd och stenhjärtan.

Nu vet ni var jag och min familj myser någonstans på kvällarna när inte jag bloggar. En annan dag skall ni få veta varför bordet är just i ek.

Bamsekram
A

Nyttoföremål från förr - guldkorn idag

Jag gillar att ha gamla saker, som våra förfäder har använt i det dagliga arbetet, omkring mig. De fyller en ny funktion idag. Svärmors gamla glasburk med keramiklock förvarar jag mina värmeljus i. Det är roligare att hämta ljus (jag gör det ofta eftersom jag bränner många) i en fin burk än en halvtrasig plastförpackning.


Svärfar gick och hämtade mjölk i denna en-liters mjölkpanna när han var pojk. Den pryder köksfönstret, vi har ovanför diskbänken, tillsammans med min mjölkflaska med värmeljus i. Nu när solen skiner ser jag vad som också står på programmet idag.... lite fönsterputsning..... Annars har jag tänkt att pyssla lite. Man får passa på när maken och barnen är i slalombacken.


Det är härligt att ta bilder utan blixt i vintersolens sken. Här är en kryddburkshylla från min föräldragård. Jag tror den är från efterkrigstiden men jag vet inte säkert, vet ni?


Jag skulle bli jätteglad för kommentarer, det är bara att klicka på kommentarer här nedan, logga in, och skriva några ord. Enkelt som en pannkaksplätt!


Solen skiner, glada miner-kramen från
A

Det blir inte alltid som man har tänkt sig.....

men det kan bli roligt ändå.
För drygt tio år sedan lät jag Åsa Larsjos som är möbelmålare förbättringsmåla en Gustaviansk säng. När vi sedan skulle flytta in i vårt nuvarande hus så renoverade jag denna skänk själv. Jag slipade ner all färg och hade den trären. För att komma så nära färgen på sängen som möjligt fick jag blanda egen färg av linolja och pigment. När vi flyttade gick det, snopet nog, inte att få upp sängen för trappan.

Den här pjäsen står nu ensam i vårt sovrum. På den har jag farmors sykorg, en gammal uppläggningsskål och mässingsljusstakar. Mina sygrejer ligger i chiffonjen.


Spegeln är av handblåst glas och obrukbar. Det är ungefär som att gå i lustiga huset på Grönan när man går förbi den. Man får sig ett gott skratt!

Glada hälsningar
A

Utförsåkning och lite själagott

Idag har hela familjen varit i Romme Alpin i busvädret. Äldsta dottern och sonen ser man knappt till medan den lilla tjejen åker i barnbacken om och om igen. Romme Alpin har verkligen vuxit. Förra året kom toppstugan och detta året är det en ny topp med 4 backar och beröringsfria ski pass. Tack för det!

Mina föräldrar fick ett pussel av mig i julklapp. När de hade pusslat ihop det var det en inbjudan till fondueafton i toppstugan. Man får en omskakande tur med vessla eller bandvagn.

Sedan får man komma in i värmen och avnjuta oxfiléfondue i fin miljö och vid utsikt.

Jag hade lovat att visa vad det blev för inköp när jag var till Mig och Alice .
Det blev ett räfflat zinkfat och en krona. På det har jag ställt plättar i luften och handstöpta ljus som jag har fått av svärmor.

Måbra-kramen till er!

A

Bromsspår i Säter?

Jag skulle skjutsa sonen till en kompis i Säter igår och tog en liten sväng runt torget. Det är så fint där med alla granar på husväggarna i stadskärnan. Plötsligt såg jag något spännande, lillan hade passande nog somnat i bilen och det fanns en parkeringsplats alldeles utanför.

Jag gick ur bilen och fann en fin butik med en härlig potential.

Den heter Mig och Alice.

När man kommer in möts man av en fin kassadisk. Den är gjord av en gammal dörr som Melinda målat och textat på.

Saker, saker...

vad skall man välja.....

av allt fint?

Ett eget rum för barnen. Kallas inte den här soffmodellen för "fästeman och möa"?

Ser ni dockvagnen som står framför sängen? Den går att göras om till en förvaringsbox.

En liten kassadisk för de små.

Det var värt inbromsningen, vad jag köpte skall jag visa i ett annat inlägg.

Stora kramen från

A

Högt uppsatta hälsningar

Jag är den sortens människa som fortfarande också tycker om att använda pennan. Att få ett kort i postlådan lyser verkligen upp vardagen. Det känns lyxigt. Var skall man sedan göra av korten? Att stoppa ner dem i en låda direkt känns tråkigt. E-brev spar man i en mapp men... På Gruvgatan 13 hittade jag den här anslagstavlan som sitter i min hall.

Man kan titta på alla kort varje gång man går förbi, KUL! Så till jul är den full med hälsningar från goda vänner. Nu ligger alla julkort i ett kuvert märkt julen 2007.

Då är det bara att börja spara på nytt. Det gör inget att tavlan är tom för den är så fin att titta på i sig själv.

Goaste e-hälsningar till er alla från

A