Pysslet blev till.........

möbelkaos. Pärlorna som jag hade tänkt göra halsband av i helgen ligger ännu i sin förpackningar. Det blev ett helt annat slags pyssel.

Först blev det slipning och inoljning av matsalsbordet, sedan rengöring och inpregnering av soffans alla delar.


Så det var bara att gilla läget när familjen hade det angeläget i slalombacken. Det går inte att hitta på sådant när man har barnen omkring sig. Det blir kaos.

Hur som helst för ett år sedan köpte vi en ny soffa utifrån kriterierna:

Alla i familjen skall få plats och mysa i den utan ett ständigt kiv om platser.
Att man skall kunna bjuda hem släkt och vänner och få plats utan att bära in baden-badenstolarna och trädgårdsmöbeln i vardagsrummet.
Den måste vara slitstark eftersom den kommer att belastas en hel del.
En fotpall och nackstöd till mamma (eftersom jag lätt somnar i soff- och TVmiljöer).
Några skall få plats att ligga ner.


Vi skrev ned detta och gick till möbelhandlaren. Resultatet blev en modulsoffa i skinn. Vi plockade ihop delarna utifrån rummets storlek och gjorde den så stor som det var möjligt.


Här (och på fotpallen som ni ser på nästa bild) klämde 13 personer ner sig på juldagen.

Eftersom vi har småbarn, mellanbarn och tonåring med kompisar så gäller det att skydda sittytorna från såväl nitar som pennor och smörgåsar..... ni vet.


Jag fick tips att fodra fuskpäls som ett slädtäcke. Det är ju bara det att...


det inte syns! Man får hoppas att det i alla fall ger bra skydd, hihi. Det är åtminstonde skönt att sitta på.


Som ni såg i kriterierna så skulle det inte vara kiv om platser, nä, nä. Det här är alla fall favoritplatsen för 80% av familjen, så helt kivfritt är det inte.


Det här är nya saker och jag som egentligen tycker mest om gammeldags saker. Ibland får det estetiska stryka på foten för det funktionella och praktiska. Eller är det kanske jag, en blandning av gammalt och nytt.


På bordet står i alla fall ett gammalt vågigt fat som jag har fått av mamma. På det har jag ljus, hjärtan på tråd och stenhjärtan.

Nu vet ni var jag och min familj myser någonstans på kvällarna när inte jag bloggar. En annan dag skall ni få veta varför bordet är just i ek.

Bamsekram
A